Administration
Jan-Erik Sahlberg, förvaltningschef
Jag har arbetat som förvaltningschef vid Operahögskolan i Stockholm sedan augusti 2009. Innan dess var jag under ett par års tid verksam som skolchef i en förortskommun till Stockholm, där arbetet bestod i att vara driftsansvarig för kommunens egen skolverksamhet. Ytterligare innan dess har jag arbetat under cirka 10 års tid vid Kungliga Musikhögskolan, dels som lärare, dels inom förvaltningen, de sista fyra åren som chef för utbildningsavdelningen.
Min bakgrund står att finna inom musiken, där jag har varit verksam som pianopedagog och lärare i musik, parallellt med en egen verksamhet som musiker i en mängd olika former. Gradvis har jag mer och mer kommit att arbeta med det som är stödfunktioner till kärnverksamheten, administration och förvaltning. I detta arbete ser jag det som en fördel att ha en förståelse för de förutsättningar och processer som präglar utbildning och undervisning inom konstnärlig verksamhet och inom högre utbildning i allmänhet.
För att vi ska kunna genomföra vårt uppdrag på bästa sätt, att utbilda våra studenter, krävs att alla delar av högskolan samverkar och att vi tar kloka beslut på rätt grunder. Min ambition är att utveckla detta, i samarbete med förvaltningen och med den pedagogiska/konstnärliga delen av Operahögskolan. Delaktighet, kommunikation och en struktur som går att förstå och verka inom är förutsättningar för att det ska bli möjligt. En spännande utmaning i en kreativ och mångfacetterad organisation, som trots sin relativa litenhet är otroligt komplex.
Begreppen Tradition, Interpretation och Innovation är ju sprungna ur synen på den konstnärliga processen. Till stora delar gäller de även det som är administration och förvaltning.
För mig står traditionen för en utbildningssyn där högskoleutbildning utformats i Sverige under lång tid, från de gamla universiteten fram till dagens moderna högskolor. Parallellt har de konstnärliga utbildningarna utvecklats ur en konservatorietradition, där lärandet skett i nära relation till praktisk verksamhet och erfarenhetsbaserad kunskapsutveckling. De traditioner som format konstnärer och utbildat människor i vårt samhälle är fundament som vi tar med oss in i framtiden.
De processer som är en del av den pågående pedagogiska utvecklingen, forskning och nya former för lärande, påverkar hur kunskapsutveckling och kompetensbyggande formas även inom konstnärliga verksamheter.
Nyskapandet relaterar hela tiden till den långa traditionen för konstformen och kunskapsutvecklingen, där innovationen utmanar och tänjer på gränser, vilket är en del av högskolans, och i allra högsta grad konstens, roll och möjlighet.
För förvaltningsarbetet har traditionen och interpretationen en liknande funktion, vi har en tradition av styrning och regelverk som har påverkat hur den högre utbildningen har utvecklats, där delaktighet, insyn, effektivitet och kvalitet har varit ledord för förvaltningsarbetet. I takt med förändringarna i högskolelandskapet, med nya krav men också nya möjligheter, följer att innovation när det gäller hur vi möter nya förutsättningar för förvaltningens del av högskolans arbete blir vår utmaning och möjlighet.
Min bakgrund står att finna inom musiken, där jag har varit verksam som pianopedagog och lärare i musik, parallellt med en egen verksamhet som musiker i en mängd olika former. Gradvis har jag mer och mer kommit att arbeta med det som är stödfunktioner till kärnverksamheten, administration och förvaltning. I detta arbete ser jag det som en fördel att ha en förståelse för de förutsättningar och processer som präglar utbildning och undervisning inom konstnärlig verksamhet och inom högre utbildning i allmänhet.
För att vi ska kunna genomföra vårt uppdrag på bästa sätt, att utbilda våra studenter, krävs att alla delar av högskolan samverkar och att vi tar kloka beslut på rätt grunder. Min ambition är att utveckla detta, i samarbete med förvaltningen och med den pedagogiska/konstnärliga delen av Operahögskolan. Delaktighet, kommunikation och en struktur som går att förstå och verka inom är förutsättningar för att det ska bli möjligt. En spännande utmaning i en kreativ och mångfacetterad organisation, som trots sin relativa litenhet är otroligt komplex.
Begreppen Tradition, Interpretation och Innovation är ju sprungna ur synen på den konstnärliga processen. Till stora delar gäller de även det som är administration och förvaltning.
För mig står traditionen för en utbildningssyn där högskoleutbildning utformats i Sverige under lång tid, från de gamla universiteten fram till dagens moderna högskolor. Parallellt har de konstnärliga utbildningarna utvecklats ur en konservatorietradition, där lärandet skett i nära relation till praktisk verksamhet och erfarenhetsbaserad kunskapsutveckling. De traditioner som format konstnärer och utbildat människor i vårt samhälle är fundament som vi tar med oss in i framtiden.
De processer som är en del av den pågående pedagogiska utvecklingen, forskning och nya former för lärande, påverkar hur kunskapsutveckling och kompetensbyggande formas även inom konstnärliga verksamheter.
Nyskapandet relaterar hela tiden till den långa traditionen för konstformen och kunskapsutvecklingen, där innovationen utmanar och tänjer på gränser, vilket är en del av högskolans, och i allra högsta grad konstens, roll och möjlighet.
För förvaltningsarbetet har traditionen och interpretationen en liknande funktion, vi har en tradition av styrning och regelverk som har påverkat hur den högre utbildningen har utvecklats, där delaktighet, insyn, effektivitet och kvalitet har varit ledord för förvaltningsarbetet. I takt med förändringarna i högskolelandskapet, med nya krav men också nya möjligheter, följer att innovation när det gäller hur vi möter nya förutsättningar för förvaltningens del av högskolans arbete blir vår utmaning och möjlighet.
